an' the hypnotic splatter

igår vinkade jag och min pappa hejdå med ett tågfönster emellan oss. det är tråkigt och trist här nu. trots att solen ännu inte har gått i moln. för nu jag har ingen att besegra i monopol eller för den delen ingen till att förlora japansk twist heller och ingen att gå på skattjakt med och ingen att dricka beskt snabbkaffe och lyssna på zappa med och ingen att göra fruktsallader av ting man inte tidigare visste fanns och ingen att promenera med tills benen börja bubbla och viker sig under en och inte heller någon att vika mig av skratt med. istället har jag svidande plågande tvål i ögonen och fiskar som hungerstrejkar. / jimi.