en dagsslända och hjärter dam

jag tänkte att jag inte behövde skriva förens någon annan gjort det först. nu kan jag inte skylla på att ingen gjort det, bara min egen fantasibrist. idag pratade jag och nicco om farmödrar. då började jag tänka på en av min barndoms finaste dar. jag kan inte riktigt minnas hur gammal jag var. men gräset var i alla fall nästan längre än jag. luften doftade tjockt av tjära och solen fick mina ögon att kisa. pappa och farmor stod med vattnet upp till vaderna bredvid den upp och ner vända båten och min lillebror klafsade runt i geggig lera och skrek efter bullar. tillslut vann lillebror och det blev en fikapaus. farmors nybakta bullar och sommarljummen hallonsaft i gröna gula röda orangea plastmuggar. kortspel på en ullig filt som pinnar och grässtrån så lätt gärna fastnade i. vinden tog tag i hjärter dam och jag och min lillebror jagade skrattandes efter henne. sen kom pappa med den stora svarta kameran och satte den i mina händer och sa ta en bild på oss nu. en sån här dag vill man alltid ha kvar. farmor la armen om en björk och pappa ställde sig på andra sidan och lillebror studsade mest upp och ner som en kalv på sitt första grönbete. kameran skakade av tyngden och att hålla den rak gjorde nästan att jag tippade bak. genom linsen såg jag min lillebror i sina alldeles jättelikt för stora blåa stövlar och min pappa som kliade sig i pannan med fingrar som gjorde den alldeles svart av klibbig tjära. farmor kramade trädstammen och i byxfickan hade hon en ask med emsertabletter och jag vet ingen annan som någonsin bjöd på de söta rosa  karameller. hon hade tagit av sig peruken för värmen blev så påtaglig en julidag som den här och ersatt den med farfars formlösa gamla röda truckerkeps. hon skrattade och sa att inte skulle vi väl ta kort nu heller, hon såg ju inte riktigt klok ut. under hennes keps stack hår fram som var alldeles dunigt som på en liten kyckling och jag tyckte att hon var den finaste farmor man kunde ha. runt oss flög dagssländor och jag tänkte att om jag var en dagsslända och endast fick leva en enda dag, så skulle jag vilja att det var just denna. jag tryckte ner knappen och blixten slog av. / jimi


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0