an' the hypnotic splatter

Vaknade nyss. Min första tanke? Jag vill resa. Januari iår har iofs varit extremt snällt mot mig, inga ångestattacker på hur mycket man borde se fram emot men inte gör, inga kval eller speciellt ångerfyllda händelser på nyår. Så i min kropp vilar inte en längtan bort på grund av något jag vill fly undan, jag skulle absolut kunna tänka mig att stanna här i ett grått Göteborg. Men, det är känslan att göra något, som jag nämnt innan. Känslan att vara påväg någonstans. Att vara påväg någonstans är min favoritkänsla, det finns inget (eventuellt kombinationen  choklad vs top model) inget som på något sätt går att likna med den sortens frihetskänsla. Det som just nu lockar mest är Berlin. Delvis därför att jag har en vän som bor där (jagärinteavundsjuk) så det blir ekonomiskt och kul. Men också eftersom det är så sjukt nära och jag har aldrig varit i Tyskland innan. Sen kan vi gå in på ännu mer fördelar med Berlin som stad, som det fantastiska kulturarvet och den pulserande nya konsten som har väckts där med inspiriation av de fantastiska Die Brucke. Som sagt finns det så många fördelar med att åka dit och jag ska verkligen försöka göra det nu i vår.

Till dess blir det uteliv på John L och Kings Head, i väntan på bättre tider. För i vår, då blir den parken.

Henri Cartier Bresson fortsätter att förbluffa mig. En dag ska jag köpa mig en kamera och bli lika tuff som han

 
/ Charlie.