högstadiebästis

jag har precis följt en av mina bästa högstadievänner låt hos kalla henne bonnie till spårvagnen och tagit avsked efter att ha spenderat två dygn ihop. jag minns den tiden och den var fin. de var fint att sitta i tunnlar med bonnie och tjuvröka tillsammans med nirvana i öronen och veta att man kunde säga precis vad som helst till varandra. innan vi träffades nu hade vi nog inte setts mer än små korta stunder de senaste tre åren. när jag gick för att möta henne i förrgår gick min hjärna på högvarv och blodet rusade alldeles för snabbt genom mina vener. kanske var det nervositet och rädslan över att det skulle bli en jobbig kvävande tystnad mellan oss. när jag väl hade kramat bonnie hej och tillbringat de första tio minuterna med henne visste jag att jag kunde sluta oroa mig för det. jag längtar ofta efter förändringar, men ibland är det så fint när allt är precis som det alltid har varit och att veta att det kommer förbli så. när ens högstadiebästis alltid är ens bästis, även hundra år senare. / jimi.

kast med liten sten

Mamma är här och hälsar på mig, ligger och snarkar och trängs brevid mig. Men det är rätt mysigt. Hon är ganska rolig, och minst lika klantig som jag. Mamma och lillasyster var på stranden igår och skulle se vem som kunde kasta sten längst. Mamma vann. Aslångt kastade hon. Nästan i huvudet på en liten tant. Hon missade på kanske en decimeter. Bra gjort! / Nicco

Vuxen på riktigt

För första gången sedan jag flyttade hemifrån för tre år sedan har jag köpt sköljmedel att tvätta med! Det måste betyda att jag är vuxen på riktigt nu. Nästan iallafall.

Mina lakan luktar nedrans gott i vilket fall.
/ Nicco.

lemsiptastic

Så, London.
Det är så synd, alla klubbar jag gillade att gå till är stängda. Det London jag minns är nästan borta. Så ingen indieklubb denna gång, men träffade H och gick till Crowbar istället. Det är lite kul, det är värsta metalhaket, och vi är helt malplacerade där. men vi har hamnar där flera gånger. Oh, så glömde jag min jacka där, så har dragit på mig en massiv förkylning (jag vet att det är mitt eget fel), och jag hann inte träffa R, för han försov sig (inte mitt fel!)
Men det var en helt ok kväll iaf, nästa gång jag åker dit får bli över en söndag så jag hinner gå till Walkabout!

Lily Allen är fortfarande ok, men ganska sönderlyssnad. Nu gillar jag bara Lemsip. Att dricka alltså.
/ Nicco.

vaken

Vaknade nyss. Min första tanke? Jag vill resa. Januari iår har iofs varit extremt snällt mot mig, inga ångestattacker på hur mycket man borde se fram emot men inte gör, inga kval eller speciellt ångerfyllda händelser på nyår. Så i min kropp vilar inte en längtan bort på grund av något jag vill fly undan, jag skulle absolut kunna tänka mig att stanna här i ett grått Göteborg. Men, det är känslan att göra något, som jag nämnt innan. Känslan att vara påväg någonstans. Att vara påväg någonstans är min favoritkänsla, det finns inget (eventuellt kombinationen  choklad vs top model) inget som på något sätt går att likna med den sortens frihetskänsla. Det som just nu lockar mest är Berlin. Delvis därför att jag har en vän som bor där (jagärinteavundsjuk) så det blir ekonomiskt och kul. Men också eftersom det är så sjukt nära och jag har aldrig varit i Tyskland innan. Sen kan vi gå in på ännu mer fördelar med Berlin som stad, som det fantastiska kulturarvet och den pulserande nya konsten som har väckts där med inspiriation av de fantastiska Die Brucke. Som sagt finns det så många fördelar med att åka dit och jag ska verkligen försöka göra det nu i vår.

Till dess blir det uteliv på John L och Kings Head, i väntan på bättre tider. För i vår, då blir den parken.

Henri Cartier Bresson fortsätter att förbluffa mig. En dag ska jag köpa mig en kamera och bli lika tuff som han

 
/ Charlie.


perfekt

NU när jag kom hem efter jul/nyår ser jag att filmen jag beställde från cdon, batman och stålmannen jag köpte åt min systerson har kommit. För nu behöver jag ju den? Födelsedags present istället kanske. / Nicco.

goddag herr rädsla

Nattsvart Göteborg, tre nya skivor på Mp3 spelaren och ett huvud fullt av kaos. Kaos som jag inte riktigt kan få kontroll på. Fragment av ord. Av sanningar? Av  påhittade händelser och företeelser?
Ja för var det egentligen så himla bra. Det jag och mitt ex hade. Eller har mina känslor växt som en ballong eftersom jag vet att jag inte nu längre kommer se de där ögonen, benen, armarna, magen, håret, hans lockiga hår som alltid stod upp sådär charmigt på morgonen och hans hemska klädval, hemska hemska klädval. Och kommer jag en dag vakna. Och bara insé hur patetisk jag varit? Hur dum jag har varit som någonsin sett något i en sån självisk, dum, ignorant människa som bara lämnade mig tom på perrongen med tretusenord på tungan och en jävla vilja i magen?
Eller kommer jag,
brytas ner?
Rädsla förhindrar. Det läste jag någonstans. Det är det som gör oss små, och blinda inför sånt som vi egentligen inte skulle ha problem med. Det gör oss handlingsförlamade och den totala oförmågan att gå vidare i stadier som egentligen inte är så svåra att gå genom. Man blir låst, för världen och sig själv.

Jag ska inte låta rädslan ta över den här gången. Den har fått så mycket plats redan. Jag har gett den näring, jag har vattnat den sen barn. Nu ska jag låta något annat ta över. 

 Har du några tips?

 
/ Charlie.

antagningsbrev

Fick papprerna från universitetet i Brighton igår, jag vill, vill åka. Drömmer om det hela nätterna. Hoppas allt löser sig, vad gller csn och sånt. Jag måste dit.
Gick vinterpromenad med Charlie i Haga. Ibland tycker jag Göteborg är så fint, men oftast är det bara smuts.

 
/ Nicco.

all the things that I should be

Helt plötsligt stod du där. Och du var inte tonåring längre. Paniken? Ja den hängde i luften, som ett oroligt, grått moln som när som helst skulle brista ut i en total ångest. Efter stormen blev du tom, började plocka upp delar av ditt liv. Insåg att livet kommer inte vänta på dig.
Ja, för livet vände sig inte om, sträckte inte ut en varm hand, och sa "det är lugnt, vi fixar det här, du och jag, jag och du, det fixar sig".  Nej, det gick vidare. Utanför dina fönster, innanför din hud. Det gick vidare, hansynslöst.
Och helt plötsligt, insåg du. Att det var upp till dig, inte till slumpen. Att göra något, att fixa något, att skapa något. Blev det för mycket för dig? Inte ett äventyr ut i en förhoppning och en spännande ny värld, utan bara en resa neråt, mot en dekadens och spiral av självförnedring?  

Vad det än blev, så går det vidare. för tiden är väl det enda vi kan vara säkra på. Och möjligheten att gå tillbaka, framåt, stanna i tankarna och göra något nytt.
Det ska jag göra nu, måla julkort och slå in presenter. true art.

Idag:
Lyssnade på Ben Kweller, fick reda på att alla böcker till min nya kurs är utlånade över jul och att jag är pank, blev lite kär på spårvagnen.
/ Charlie.

spindelvila

inatt sov jag och manne i min hundratjugosäng för att det var en spindel som vilade i hennes. nerbäddade bland täcken och tiotals kuddar med tekoppar i händerna och goodbye lenin på teven med det hoppiga ljud och dåliga bilden, så tänkte jag nog att jag inte alls ville flytta. vill inte flytta i från världens bästa manne. imorse vaknade jag av fint pianospel från grannen som jag gör varje morgon och tänkte ännu mera på att jag nog inte alls vill flytta. jag får ångest och just nu behöver jag kaffe. / jimi.

Thomas Beatie

Läste på aftonbladet om Thomas Beatie, den gravide mannen.
Blir så arg på alla småsinta trångsynta människor som tror sig ha rätt till att lägga sig i andras liv. Barnet har ju uppenbarligen inte tagit någon skada, är det inte det som räknas? Men det är klart, ens eget liv ser väl så mycket bättre ut i jämförelse om man kastar smuts på andra. Jävla as.

Velvet Underground och te nu, sen uni.
/ Nicco.

trompe le monde

jag tror jag lider av en smärre sockerchock och min hud är alldeles brännhet. nu är jag nostalgisk och lyssnar på pixies och jag minns när jag var fjorton och grät nätter i sträck för att min mamma förbjöd mig att åka på hultsfred och se dem. jag har nog aldrig varit så uppriven över att ha missat något band som då. om jag fick önska mig tre band slash artister att se live av alla i hela världen, levande eller döda, så skulle jag välja: nirvana, mest för att det var det första bandet efter spice girl i årskurs tre som jag blev kär i. förälskelsen har inte släppt ännu och den lär aldrig göra det heller. tänk sen att få se jimi hendrix. mest för att han är gud och jag har inte så mycket mera att säga om det. jag skulle nog inte ha det efter konserten heller. stum och mållös. sist så väljer jag nog trots allt pixies för mitt fjortonåriga bankande hjärtas skull. nu ska jag nattpromenera med manne. ganska så fint om vi bortser från avsaknanden av stjärnor, men det finns andra än dem på himlen. / jimi.

Ibland blir jag arg

hittade en helt fantastisk ny musiker imorse. Hope Sandoval. Riktigt mysigt att ha i bakgrunden en melankolisk lördagsmorgon.
Idag ska jag titta upp utbildningar. jag tycker hela processen är så fruktansvärt frustrerande. Allt jag vill läsa är för svårt att komma in på. Det gamla skolsystemet med betyg är så förlegat, varför inser inte folk det? Det säger ingenting, ingenting om hur jag är utan bara om omständigheterna under min skoltid. Personer förändras, ständigt. Speciellt nu efter gymnasiet när man verkligen formar den man är, ska man behöva gå runt och bära på skammen för att man inte var så fokuserad när man var 16, 16 år, jag visste inte vem jag var då. Men nu när jag väl börjar inse lite om mig själv, nej då är det försent för att bara börja om utan det krävs extremt mycet för att resa sig igen. Läste lite om Arkitektutbildningen som jag tycker verkar vara jätterolig, men nej, det skulle krävas 2 år av komvuxstudier att komma in. 2 år, av mitt liv. De flesta brukar svara då att jag borde göra högskoleprovet. Och ja, det är ett hyfsat bra komplement till gymnasiebetygen, men samtidigt kräver det säkert flera försök och där ska man också kunna saker som kanske inte är relevanta till den utbildning jag vill ha. Människor kan anpassa sig, och helt ärligt, minns du vad du lärde dig på gymnasiet?
 
/ Charlie.


knölvalar och kissekatter

i ett brev från min bästaste bästis skrev hon om husdjur. när hon var liten så ville hon ha en knölval och som hon tjatade på sina föräldrar och som hon önskade sig en varje födelsedag, men aldrig gick hennes önskan i uppfyllese. folk i min lågstadieklass ville ha söta hundvalpar och ponnysar att rida på och långa läskiga ormar. alla suktade så efter ett djur. jag kan inte minnas att jag någonsin ville ha ett. jag tyckte mest att det var jobbiga och jag var aldrig den omhändertagande typen. föresten så hade jag ju redan en lillebror också. men efter att min husspindel olle och hans barn lill-olle som bodde bakom våran tvättkorg i badrummet lämnat mig för livet ute i det fria och min morfar och mormors katt stig blivit långsamt mördad av några fula grannungar började jag längta sjukt mycket efter en katt. en varm och gosig katt som skulle kurra i hopp sig vid min sängkant om nätterna. som skulle komma springande och möta mig i dörren när jag kom hem från skolan. som skulle spinna vackert till musiken vi skulle lyssna på tillsammans. som skulle hoppa upp på fönsterbläcket och titta efter mig när jag gick hemifrån och längta efter min hemkomst hela dagen. en sån katt ville jag ha och jag vill fortfarande. den sjuttonde januari flyttar jag ihop med en. en sixten. min bästaste bästis önskan om en knölval slog aldrig in, men min gör trots allt det. / jimi.

editors och snö

Försöker maila över Editors till Jimi, jag är lite insnöad på dem just nu. Men är sjukt oteknisk. Vi får se hur det går.
et snöar ute! Hoppas, hoppas att snön ligger kvar sen när jag kommer ut.
Äta/ ta sig till skolan problemet är löst nu iallafall, får låna Jimis cykel. Wunderbart! Jag slipper planka, jag har försökt det förut, men är inte tillräckligt uppmärksam för sånt, helt plösligt var de nedrans biljettkontrollanterna bara där. Sjukt dyrt och avskräckande!

Är julmust lika gott som jag inbillar mig, eller dricker jag det bara för att det snart är jul?
/ Nicco

dave thomas

Har lite ångest inför Brighton, kanske blir hemlös? Har dock en reserv plan, att flytta in hos honom.
Vi skulle diskutera livet och se på Amelié. Oh, planer.

 
/ Nicco

en dagsslända och hjärter dam

jag tänkte att jag inte behövde skriva förens någon annan gjort det först. nu kan jag inte skylla på att ingen gjort det, bara min egen fantasibrist. idag pratade jag och nicco om farmödrar. då började jag tänka på en av min barndoms finaste dar. jag kan inte riktigt minnas hur gammal jag var. men gräset var i alla fall nästan längre än jag. luften doftade tjockt av tjära och solen fick mina ögon att kisa. pappa och farmor stod med vattnet upp till vaderna bredvid den upp och ner vända båten och min lillebror klafsade runt i geggig lera och skrek efter bullar. tillslut vann lillebror och det blev en fikapaus. farmors nybakta bullar och sommarljummen hallonsaft i gröna gula röda orangea plastmuggar. kortspel på en ullig filt som pinnar och grässtrån så lätt gärna fastnade i. vinden tog tag i hjärter dam och jag och min lillebror jagade skrattandes efter henne. sen kom pappa med den stora svarta kameran och satte den i mina händer och sa ta en bild på oss nu. en sån här dag vill man alltid ha kvar. farmor la armen om en björk och pappa ställde sig på andra sidan och lillebror studsade mest upp och ner som en kalv på sitt första grönbete. kameran skakade av tyngden och att hålla den rak gjorde nästan att jag tippade bak. genom linsen såg jag min lillebror i sina alldeles jättelikt för stora blåa stövlar och min pappa som kliade sig i pannan med fingrar som gjorde den alldeles svart av klibbig tjära. farmor kramade trädstammen och i byxfickan hade hon en ask med emsertabletter och jag vet ingen annan som någonsin bjöd på de söta rosa  karameller. hon hade tagit av sig peruken för värmen blev så påtaglig en julidag som den här och ersatt den med farfars formlösa gamla röda truckerkeps. hon skrattade och sa att inte skulle vi väl ta kort nu heller, hon såg ju inte riktigt klok ut. under hennes keps stack hår fram som var alldeles dunigt som på en liten kyckling och jag tyckte att hon var den finaste farmor man kunde ha. runt oss flög dagssländor och jag tänkte att om jag var en dagsslända och endast fick leva en enda dag, så skulle jag vilja att det var just denna. jag tryckte ner knappen och blixten slog av. / jimi


9 dec

Ah, insåg precis att jag måste välja mellan att kunna ta mig till skolan/jobbet eller att kunna äta resten av månaden. Tricky.
Får glädja mig för att jag åker till Brighton i januari, där jag ska bli en ny, bättre människa.
Jag ska ha koll på min ekonomi, ta ashäftiga foton och ha fina klänningar som Josefin på 3.

Nu ska jag lyssna på Lou Reed och smida planer.

/ Nicco

Nyare inlägg
RSS 2.0