an' the hypnotic splatter

i ett brev från min bästaste bästis skrev hon om husdjur. när hon var liten så ville hon ha en knölval och som hon tjatade på sina föräldrar och som hon önskade sig en varje födelsedag, men aldrig gick hennes önskan i uppfyllese. folk i min lågstadieklass ville ha söta hundvalpar och ponnysar att rida på och långa läskiga ormar. alla suktade så efter ett djur. jag kan inte minnas att jag någonsin ville ha ett. jag tyckte mest att det var jobbiga och jag var aldrig den omhändertagande typen. föresten så hade jag ju redan en lillebror också. men efter att min husspindel olle och hans barn lill-olle som bodde bakom våran tvättkorg i badrummet lämnat mig för livet ute i det fria och min morfar och mormors katt stig blivit långsamt mördad av några fula grannungar började jag längta sjukt mycket efter en katt. en varm och gosig katt som skulle kurra i hopp sig vid min sängkant om nätterna. som skulle komma springande och möta mig i dörren när jag kom hem från skolan. som skulle spinna vackert till musiken vi skulle lyssna på tillsammans. som skulle hoppa upp på fönsterbläcket och titta efter mig när jag gick hemifrån och längta efter min hemkomst hela dagen. en sån katt ville jag ha och jag vill fortfarande. den sjuttonde januari flyttar jag ihop med en. en sixten. min bästaste bästis önskan om en knölval slog aldrig in, men min gör trots allt det. / jimi.